Time for April

Om jag ska vara helt ärlig som kommer jag inte ihåg så mycket från april, jag har inte så många bilder som dokumenterar det heller. Jag mådde helt enkelt bara sämre. När jag kollar tillbaka ser jag bara en sak jag hittade på, vilket var att jag och mamma käkade ute på Möllan när Wille & Pappa var i London. Det är liksom allt, eller ja förutom att jag även byggde mina naglar men det tycker jag typ inte räknas. Men i brist på annat kommer ni väl få en bild på det ändå.

I April började jag nog må som sämst. Jag insåg att mina före detta vänner inte egentligen var mina vänner och jag grävde mig bara längre och längre ner i både ätstörning och depression samtidigt som jag knappt satte foten i skolan. Jag lovar er, bättre månader kommer! Jag mår mycket bättre nu än då!


If I’m being completely honest do I not remember a lot from April, I barely have any photos that document the month ether. I simply just became worse. When I look back can I only see one thing that I did, which was that me and my mum ate at a restaurant at Möllan in Malmö when my dad and Wille were in London. That’s like it, or I did my nails as well but I don’t think that that counts. But because lack of anything else you’ll get a picture of that anyways.

It was probably in April when I began to be at the worst point. I realised that my former friends weren’t really my friends and i just dug my hole in my ed and depression deeper and deeper when I at the same time didn’t attend school. I promise you though, better months are to come. I am feeling a lot better now than then!

Kommentera