September (October)

Vilken perfekt bild, right? // What a perfect picture, right?
Var på inflyttningsfest i Karlskrona. Slutade med barbesök och 2 am kebab. // Were at a housewarming in Karlskrona. Ended with a bar visit and a 2 am kebab.
Mathias och jag åkte hem till Åkarp.//Mathias and I went home to Åkarp.
Obligatoriskt chicken nuggets stopp på vägen // Obligatory chicken nugget pit stop
har ingenting med denna månaden att göra, men hur söt bild?! // Has absolutely nothing to do with these months, but look at how cute of a picture?!
Date night with my love <3
Älsklingen överraskade mig med världens godaste efterrätt! // My love surprised me with the world’s most yummy dessert!
Mathias och jag hade en minifotografering och lyckades ta en bild tillsammans någonstans där I mitten//Mathias and I had kind of a photoshoot and managed to snap a picture of the two of us in the middle.
Fika med mina fina tjejkompisar! // Fika with my lovely girlfriends!
Mitt nystartade UF-företag, produkten lanseras snart. En vegetarisk kokbok! // My newly founded UF-company, our product is soon to be released. A vegetarian cook book!
”A perfect Friday night”
…som betades ut till en hemmafest // …that changed into a houseparty
Denna är från förra helgen då Mathias och jag lagade paj innan vi bjöd över ett gäng av Hans kompisar för en rolig kväll // This photo is from last weekend when me and Mathias made a quiche before inviting some friends over for a fun night
Jag älskar dig//I love you

weight of my chest

Jag skrev härom dagen att jag hade gjort något som jag borde gjort länge, och jag kan bara säga att det var som en tyngd som lyftets från mina axlar (tror jag att man säger?).

Samtidigt gör det fortfarande ont dock. Jag har missat så mycket, alla vänner har fått nya vänner och jag känns kvarlämnad, dock finns det inget jag kan göra åt saken förutom att hoppas att jag fortfarande får ta del av deras liv på samma plan som jag fick innan. Dessa var trots allt mina bästa vänner. Men det är inte upp till mig längre.

Jag hatar min jävla ätstörning!


The other day I wrote the other day that I had done something that I should have done a long time ago, and I can only say that it’s been like a weight that’s been lifted off my shoulder (I think that’s the quote right?).

At the same time it still hurts. I’ve missed a lot, all of my friends have gotten new ones and I feel left behind, though there’s nothing I can do about it but to hope that I still can be a part of their lives at the same level that I was before. These people were after all my best friends. But it’s not up to me anymore.

I fucking hate my eating disorder.

Everything feels wrong

Jag vet inte varför, ikväll har jag bara en sådan kväll. En kväll där ångesten ligger och smyger i bröstet, där allt känns fel och man har inte ork till något, knappt ens att le. Det känns som att man vid minsta motstånd bara vill ge upp och man hittar allt fel i vad alla andra gör. Jag hatar denna känslan. Detta är en kväll som man egentligen bara borde gå och lägga sig för att invänta nästa dag.

Jag vet ju inte riktigt vad det är, men vad det än är så börjar jag tvivla på allt när jag har denna känslan. varför valde jag ens att fira min födelsedag? Det är inte så att någon direkt vill komma, jag har ju knapp någon att bjuda. Jag är rädd för min matte, att jag inte kommer att klara den eftersom jag inte fattar ett skit just nu. Det känns bara som att jag är rädd för och tvivlar på exakt allt.

Jag vill bara gråta. Det är allt jag vill.

Jag hatar verkligen detta. Hatar, hatar!

Är det något fel på mig? Är det därför som allt är som de är? Det finns knappt några vänner omkring mig, är jag så tråkig eller svår att hantera? Samtidigt skäms jag. Jag skäms för att jag knappt har några vänner. Jag skäms verkligen. Jag är ensam.


I don’t know why, tonight’s just one of those nights. A night where the anxiety is creeping in the chest, where everything feels wrong and you don’t have energy for anything, not even smiling. It feels like you want to give up when you cross just a little bit of opposition and you just find the flaws of everything others do. I hate this feeling. This is the kind of night where you really should just go straight to bed and await the next day.

I don’t really know what it is, but I also start doubting everything when I have this feeling. Why did I even choose to celebrate my birthday? It’s not like anyone wants to show up, I barely have anyone to invite. I’m afraid that I’m going to fail math class because everything is so damn hard right now. It just feels like I’m scared of and am doubting exactly everything.

I just want to cry. That’s all I want.

I really hate this. Hate, hate!

Is something wrong with me? Is that why everything is the way it is? There’s barely any friends around me, am I so boring or hard to handle? At the same time am I ashamed. I’m ashamed because I barely have any friends. I’m alone.

Last Friday Night

Igår kväll hade jag en sådan där typisk myskväll som man värderar något otroligt högt. Jag satt och snackade med Gustav när min farmor knackade på dörren här hemma för att hämta mig. Vi införskaffade oss lite middag och drog sedan hem till henne. Kvällens meny bestod av var sin sallad med tillhörande efterrätt bestående av naturgodis och chips (äter ENDAST Pringles, allt annat smakar bajs!) med dipp.

Vi hade en supermysig kväll där vi bara snackade och kollade på TV. Vi kollade såklart på På Spåret och farmor listade ut den grekiska ön Korfu på åttan, eloge! Vi hann även med Skavlan där miljöaktivisten Greta Thunberg var med, snacka om vilken cool tjej! Jag tror att hon bara är ett eller två år yngre än mig och hon har redan åstadkommit så himla mycket, grymt jobbat!

Jag gick och lade mig relativt tidigt, typ runt halv elva elva något och. vaknade några timmar senare. När jag vaknade? 04:30. Kunde jag somna om? Nej.

Som förståeligt så är jag just nu jävligt trött men det är ju också på grund av att jag har jobbat hela dagen, det har verkligen varit fullt ös medvetslös!

Herregud, måste även tillägga att min farmor gör världens godaste havregrynsgröt, det är helt jävla sjukt.


Last night I had one of those typical cozy nights in that you value a lot. I facetimed with Gustav when my grandmother knocked at the door at our house and was here to pick me up. We got some dinner and then we went back to her’s. The night’s menu was made up of a salad each with a dessert that were nature candy and chips (I ONLY eat Pringles, everything else tastes like poop!) and a dip.

We had the coziest night where we just talked and watched TV. Of course we watched På Spåret and my gams figured the greek island Cos out at eight points, way up! We even had time for the Swedish talkshow Skavlan where the environmentalist Greta Tungberg was starring, talk about a cool girl! I believe that she’s just a year or two younger than me and she has already accomplished so much, well done!

I went to bed relatively early, like around ten thirty or eleven or something and woke up a couple of hours later. When did I wake up? 4:30 am. Was I able to go back to sleep? No.

As you understand I’m no so ducking tired but that also might be because I’ve been at work all day, it’s really been a rush!

Omg, I have to add that my grams makes the world’s best oatmeal, it’s really crazy good.