That lasted long

Ja precis som rubriken lyder så tänker ni säkert såhär: det där varade länge? Well, det är inte riktigt sant. Min senaste vecka har varit bajs, och då menar jag verkligen bajs. Allting som har kunnat gått fel har gjort det och jag har därmed inte haft ork ork och energi till att göra någonting förutom att ta mig igenom dagarna.

Vi ska dock inte fokusera på det. Jag kommer ikväll lägga ut den sista delen, dvs september, och det blir säkert några bilder från oktober där också.

Ha det gott så länge. Puss


You are probably thinking, ”that lasted long?” Well, that is not really true. My past week has literally been shit. Everything that could have gone wrong has and I have not had the energy to do anything but to get through the days.

But we are not going to focus on that. I will post the last part of my month-summarize, that will say September, tonight. It will probably include some pictures from October as well.

Until then, have a good one! Kisses

hi

Hej, det var ett tag sedan sist, rättare sagt egentligen bara en vecka. Men en vecka är fan ändå lång tid. Som jag har haft som villkor här sedan jag återupptog bloggandet var det ju att jag endast skulle blogga när jag kände för det, det skulle aldrig vara något tvång. Denna veckan har jag helt enkelt inte bara känt för det, så jag har skitit i det.

Men vad har då hänt i veckan?

I tisdags var jag, pappa, Wille och pappas arbetskamrat på hockey. Vi kollade på Malmö Redhawks och hade helt sjuka platser. Längst ner i en hörna, alltså sjukt bra sikt över hela isen. Det slutade dock med att Malmö förlorade efter straffar men det var en sjukt spännande match!

I onsdags var det simning som vanligt och i torsdags var jag faktiskt hos mormor på ”inredningsparty”. Mycket intressant, men nog tyvärr ingenting för mig med alla dessa partys. I vilket fall som helst så hade jag en mycket trevlig kväll. Tack för det mormor!

Fredagkvällen spenderades lugnt framför På Spåret och under lördagen jobbade jag. En väldigt hektisk jobbdag som slutade med väldigt ömmande fötter. Under kvällen käkade jag och Wille finmiddag och bara mös med Ed (+ glass). Mamma och pappa var nämligen på en hotellövernattning i Köpenhamn så det slutade med att jag och Ed sov på soffan hela natten.

I söndags hände inte så mycket förutom att jag och Wille var och tittade på bio. Röjar Ralph Kraschar Internet var det som visades och jag skojar inte att det inne i salongen var jag & Wille + barnfamiljer. Vi käkade lunch innan och mina pengar räckte inte till popcorn också, jag hade glömt kortet hemma…

Jag är mycket nöjd med filmen och är väldigt tacksam för min 17(!)-års present av Wille :*

Måndagen var ganska lugn och idag, tisdag, har jag haft prov. Lite stressigt – men jag gjorde så gott som jag kunde.

Detta var min lilla incheckning, jag vet att det kommer lite fler inlägg i veckan för det kliar nu i fingrarna.


Hi, it’s been a while, or really just a week. But a week still is a long time. As I’ve had as one of my conditions since I started blogging again was that I would only blog when I felt like it, it should never feel like something I had to do. This week it’s been one of those weeks where I didn’t feel like it, so I just didn’t do it.

But what has happened this week that I’ve been gone then?

Last Tuesday me, dad, Wille and my dad’s coworker went to a hockey game. We watched Malmö Redhawks and had the most insane seats. Front row in one of the corners, with that said a sick view of the ice. Unfortunately Malmö lost after a couple of penalty shots but the game over all was a thriller!

Moving on to Wednesday it was time to swim as usual and on Thursday I actually went to my grandmother’s for a ”decor party”. Very interesting but sadly all of these partys are not my thing. Anyhow did I enjoy my evening. Thanks to you grandmother!

The Friday night was spent just chilling in front of the TV and during the Saturday i just worked. A very hectical day that ended with sore feet. Later in the evening me and Wille ate a gourme dinner and just cuddled up with Ed (+ ice cream). Mum and dad was at a hotel in Copenhagen so the whole thing ended with me and Ed spending the night on the sofa.

During the Sunday nothing really excited happened besides me and Wille going to the movies. We watched Wreck It Ralph Breaks The Internet and I’m not even kidding you when I say that the whole theatre was me + Wille and families with kids under the age of 10. We ate some lunch before it started and I didn’t have enough money to cover popcorn as well, I had forgot my card at home…

I’m super pleased with the movie and am very grateful for my 17th (!) birthday present from my brother :*

The Monday was pretty calm and today, Tuesday I just had an exam. I bit stressful – but I did the best I could.

This was my little check in, I know that there’s coming more post later this week ’cuz I can already feel my fingers itching.

This week’s list

Veckans mående

Som ni har kunnat läsa under veckan så har måendet inte riktigt varit på topp, men ni ska veta att jag går in i den nya veckan med mycket bättre energi!

Veckans bästa

Fredagkvällen med min moster! Det var det ultimata sättet att bryta alla tankar på!

Veckans tråkigaste

Just måendet, det har hindrat mig lite men samtdigt måste man tänka att jag behövde den här tiden hemma.

Veckans låt

Gecko!!

Veckans shoutout

Till min mamma, som kämpar mot hennes kroniska migrän varje dag (nästintill) men ändå alltid startar dagen med ett leende!

Veckans citat

”We rise by lifting others”

Det bästa med livet just nu

Att jag har gjort sånna enorma ätstörningsvinster den senaste veckan!

Det sämsta med livet just nu

Att ångesten har legat i ganska hårt

Vad har du för mål med nästa vecka?

Att slappna av, ha en skön lördag med min fina bror och Ed.

Veckans tanke

Väldigt djup, men den är ärlig:

Vad är meningen med livet?

Veckans tips

Bästa sättet att inleda en helgmorgon är med nybakat scones, så himla värt!


This week’s feelings

As you’ve been able to read hasn’t his week’s emotions been on top, but you’ll be pleased when I say that I’m starting this week off with a better spirit.

The week’s best

The Friday night with my aunt! The best way to interrupt all of my thoughts!

The week’s most boring

Just how I’ve been feeling, I feel like it has stopped me but at the same time do I have to think that I needed this time at home.

This week’s song

Gecko!!

This week’s shoutout

Goes to my mom who’s fighting against her chronic migraine basically every day and still wakes up with a smile on her lips!

This week’s quote

”We rise by lifting others”

The best thing in life right now

That I’ve made such great recovery wins this week!

The worst thing in life right now

That the anxiety has been pretty rough

What are my goals for the following week?

Just to relax, have a nice Saturday night with my little brother and ED.

This week’s thought

It’s very deep but it’s honest:

What’s the point of life?

The tip of the week

Starting the weekend morning off with some freshly baked scones is so worth it!

No worries

Ni behöver inte vara oroliga för mig angående mitt inlägg här på bloggen igår. Idag har varit en bra dag till skillnad från gårdagen och jag hade mina föräldrar som stöd från igår kväll tills imorse.

Jag vet att mina inlägg här ibland kan vara ganska intima, skrämmande och dystra, men så är det faktiskt. Jag började skriva denna bloggen för mig själv, utan något som helst syfte av att någon annan skulle läsa den. Men sen började en, sen två och så fortsatte det. Jag själv vill dock behålla samma relation till bloggen nu som jag hade då i mars förra året när jag återupptog bloggandet igen. Jag censurerar inte mig själv bara för att jag vet att andra kommer läsa det, andra som kanske i vanliga fall inte ens pratar med mig.

Genom att inte censurera mig själv tycker jag att bloggen blir väldigt transparent. När jag mår bra så syns det lika väl som när jag mår dåligt, vilket jag gjorde igår, så syns det också. Livet är inte en dans på rosor, speciellt inte när man fortfarande återhämtar sig från de hemska sjukdomar som man gör.

Jag förstår att ni kan bli oroliga och fundersamma ibland, men det behöver ni inte bli. Jag har mycket kärlek runt om mig.


You don’t have to be worried after last night’s blog post. Today’s been a good day in difference from yesterday and I had my parents as support from last night to this morning.

i know that my posts here sometimes can be very intimate, scary and blue, but it is like that. I started writing on this blog for my self, without any purpose that somebody would read it at all. But then one started to do it, then two and it went on from there. I still want to keep the same relationship between the blog and myself as I had then in March when I started blogging again. I’m not going to censor myself just because I know that others are going to read it, others that in normal cases might not even talk to me.

By not censoring myself I get the feeling that my blog is pretty transparent. It shows when I’m feeling good as well as when I’m not, like yesterday. Life’s not a dance on roses, especially when you’re recovering from the horrible conditions that you do.

I understand that you might get worried and troubled at times, but you don’t have to be. I’ve got a lot of love around me.

Everything feels wrong

Jag vet inte varför, ikväll har jag bara en sådan kväll. En kväll där ångesten ligger och smyger i bröstet, där allt känns fel och man har inte ork till något, knappt ens att le. Det känns som att man vid minsta motstånd bara vill ge upp och man hittar allt fel i vad alla andra gör. Jag hatar denna känslan. Detta är en kväll som man egentligen bara borde gå och lägga sig för att invänta nästa dag.

Jag vet ju inte riktigt vad det är, men vad det än är så börjar jag tvivla på allt när jag har denna känslan. varför valde jag ens att fira min födelsedag? Det är inte så att någon direkt vill komma, jag har ju knapp någon att bjuda. Jag är rädd för min matte, att jag inte kommer att klara den eftersom jag inte fattar ett skit just nu. Det känns bara som att jag är rädd för och tvivlar på exakt allt.

Jag vill bara gråta. Det är allt jag vill.

Jag hatar verkligen detta. Hatar, hatar!

Är det något fel på mig? Är det därför som allt är som de är? Det finns knappt några vänner omkring mig, är jag så tråkig eller svår att hantera? Samtidigt skäms jag. Jag skäms för att jag knappt har några vänner. Jag skäms verkligen. Jag är ensam.


I don’t know why, tonight’s just one of those nights. A night where the anxiety is creeping in the chest, where everything feels wrong and you don’t have energy for anything, not even smiling. It feels like you want to give up when you cross just a little bit of opposition and you just find the flaws of everything others do. I hate this feeling. This is the kind of night where you really should just go straight to bed and await the next day.

I don’t really know what it is, but I also start doubting everything when I have this feeling. Why did I even choose to celebrate my birthday? It’s not like anyone wants to show up, I barely have anyone to invite. I’m afraid that I’m going to fail math class because everything is so damn hard right now. It just feels like I’m scared of and am doubting exactly everything.

I just want to cry. That’s all I want.

I really hate this. Hate, hate!

Is something wrong with me? Is that why everything is the way it is? There’s barely any friends around me, am I so boring or hard to handle? At the same time am I ashamed. I’m ashamed because I barely have any friends. I’m alone.

Developing day

I onsdags hade jag och Wilma utvecklingsdag (ledig från skolan) och vad skulle vi göra förutom att umgås med varandra?

I och med att jag fick min friskförklaring i måndags innebar det även att jag fick börja simma en gång i veckan, så det var tid för det. Vi drog till Hylliebadet vid halv tio tiden och var framme en 40 minuter senare.  Hylliebadet har varit lite i hetluften på grund av att där har varit stökigt, men där var övervakningskameror i hela badet, på varenda bana så det kändes faktiskt väldigt tryggt ändå. Tyvärr är det ju som man är tjej att man för säkerhets skull undviker banan där gruppen 20-30 åriga killar simmade. Tyvärr – men det är bara att gilla läget.

Vi simmade nog i ytterligare 40 minuter innan det var dags att gå upp och duscha och såklart…BASTA!! Det var sååå sköt att basta – även fast att man inte gör det speciellt länge.

Vi trodde att vi hade god marginal tills att vårt tåg skulle gå när vi gjorde vid oss men efter ett tag insåg vi att så var inte fallet. För er som känner till Hyllie så kommer ni förstå hur jobbigt det var att springa typ hela vägen från Hylliebadet till Hyllie station…

Vi hann i alla fall med vårt tåg och det tog oss till IKEA. Lunchen intogs och sedan gick vi en runda innan vi blev hämtade av Lulle (Wilmas pappa).

Vi har nu bestämt oss för att faktiskt simma en gång i veckan, varje onsdag efter skolan fast i Lund istället. Det är faktiskt inte så fruktansvärt dyrt att göra det – 120 kr i månaden tycker jag lätt att det är värt!

Tack för en mysig dag Wilmisen <3


This Wednesday me and Wilma had a developing day (free from school) and what were we supposed to do besides hanging out with each other?

Since I got declared healthy this Monday did it also mean that I were allowed fostrat swimming once a week, so it was time for that. We went to the pool in Hyllie at 9.30 am and we arrived about 40 minutes later. Just that facility has been a bit hot around the ears due to some messiness , but there was actually surveillance cameras throughout the entire facility so it felt super secure. I unfortunately am a girl in these circumstances so you do feel that you have the need to stay away from certain lanes where a group of 20-30 year old men are swimming. Unfortunately – but you just have to go with it.

We swam for probably another 40 minutes before it was time to get up and shower and of course…sitting in the SAUNA!! It was so nice sitting there – even if you don’t do it for a super long time.

We thought that we had a good margin util our train was supposed to depart but after a while we understood that that was not the case. For those of you who knows the neighborhood Hyllie you understand how though it was to run like the entire way from the pool facility to the train station…

We did make it though and it took us to IKEA. We had lunch and then we walked around the store for a bit before we got picked up by Lulle (Wilma’s dad).

We now have decided to go swimming once a week, every Wednesday after school but instead of in Malmö in Lund. It’s actually not that expensive to do it – 120 sek each month (12 $) do I absolutely think it’s worth!

Thank you for a lovely day Wilmisen <3

WOW

Alltså jag kan bara säga wow! Jag har alltså nått upp i tusen visningar här på min blogg, hur sjukt? Med tanke på att jag egentligen endast bloggar för min egen skull så är det ändå sjukt kul att så många har valt att titta in! Tack! Vad ska jag göra för min 1 000 special? Några tips? Jag vill fira!!


I can just say wow! I’ve reached up to a thousand views on my blog, how crazy is that? Considering that I really only blog for myself it’s super fun how many people who have chosen to check in! Thank you! What should I do to celebrate reaching a 1 000 views? Any tips? I want to celebrate!!