Period

Den första november var dagen som jag fick min mens igen. Det låter kanske konstigt att skriva om en sak som just mens men det är en helt annan grej när man är sjuk i en ätstörning eftersom man då förlorar sin mens. I mitt fall har jag  haft mens två gånger på två år och mitt senaste upphåll nu sist var på ett år. Att få sin mens igen räknas som ett enormt friskhetstecken och det är ytterligare ett steg på vägen till att bli friskförklarad. Jag tycker själv att jag har tagit så sjukt många steg framåt, nu speciellt den senaste veckan. Och även fast att det har varit jobbigt så har jag verkligen vart stolt över mig själv.

Det låter kanske lite för en person som inte har en ätstörning men jag har:

  • Käkat en bagel
  • Ätit ute
  • Plättar till mellis
  • Äta middag en kvart tidigare än schemat utan någon egentlig anledning
  • Ätit pommes (från ugnen)
  • Ätit i skolan

Det är läskigt, men jag är ändå stolt. Men misstro mig inte, det är fortfarande en lång väg kvar – men detta är i alla fall ett steg i rätt riktning.


November 1st was the day I got my period again. It might sound weird to write about something like my period but it’s a totally different thing when you’re ill in an eating disorder since you during the sickness lose your menstruation. In my case I’ve had my period two times the last two years and the latest time period between them was about a year. To get your period again counts as a huge sign of wellness and it’s another step to be declared healthy. I feel it myself that I’ve come so far since the beginning of my treatment and especially the last week. And even though it’s been though I really am proud of myself.

It might sound like nothing for a person without an eating disorder but I’ve:

  • Eaten a bagel
  • Mini pancakes for an afternoon snack
  • Had dinner earlier than I was supposed to without any specific reason
  • Had French fries (from the oven)
  • Had lunch in school.

It has been scary, but I’m still proud. But believe me when I say that I still have a long road ahead of me – but this is a step in the right direction!

Kommentera