Good then bad

Jag har mått väldigt bra på senaste tiden och har utmanat mig mer än någonsin, kanske att det har blivit lite för mycket.

Jag åt igår en bit tårta, ja du läste rätt, en bit tårta!! Det var en tuff utmaning och idag visade sig konsekvenserna.

Jag vaknade med en oro i kroppen men valde kort och gott att ignorera den. Det växte dock under dagen och utvecklades till ren ångest. När pappa sedan frågade hur läget var brast det. Ångesten sköljde över mig som den gjorde innan jag började med mina antidepressiva och det var svårt att sluta hyperventilera medans tårarna rann ner för mina kinder. I detta fallet var det väldigt svårt att avgöra vad det berodde på men det finns säkerligen en rad bakomliggande anledningar. Utmaningar, stressigt i skolan, jobb, sjukdom osv. Det går inte riktigt att sätta fingret på direkt.

Förutom att få uppleva den HEMSKA känslan av en ångestattack igen så var det också jobbigt att ställa in kvällens planer. Förra året hade jag en ”Christmas sleepover” som från det året skulle bli årlig. Jag hade bjudit in Wilma och jag tyckte att det skulle bli jättemysigt. Men jag klarade inte, jag blev och är fortfarande så trött att jag inte hade varit ett trevligt sällskap dessutom är jag lite låg. Som tur är har jag världens mest förstående bästa vän och vi träffas imorgon igen (och på onsdag och på torsdag och på fredag 🙂


I’ve been feeling very good lately and I’ve challenged myself more than ever, it might have become a little too. much.

I ate a piece of cake last night, yup you read it right, a piece of cake!! It was a though challenge and today the consequences came to the surface.

I woke up with a worry in my body and chose to straight ignore it. Instead it grew and developed to pure anxiety. When dad asked me how I was ting the whole wall fell apart. The anxiety came like a wave over me in the way that it did before I started with my anti-depressants and it was hard to stop hyper ventilating whilst the tears ran down my cheeks. it this case it was very hard to determine what the exact cause of what the anxiety was due to but there’s probably a row of underlying reasons. Challenges, the stress in school, work, illness and so on. You just cannot really pin it down.

Except the HORRIBLE feeling of an anxiety attack was it also hard to have to cancel the night’s plans. Last year I started a new tradition called ”Christmas sleepover”. I had invited Wilma and I was super stoked.  But I couldn’t do it, I became and still am very tired and I wouldn’t have been a great company and I’m also a bit low. Lucky me has the world’s most understanding best friend and we are actually going to see each other tomorrow again (and on Wednesday and on Thursday and on Friday 😉

Kommentera