Everything feels wrong

Jag vet inte varför, ikväll har jag bara en sådan kväll. En kväll där ångesten ligger och smyger i bröstet, där allt känns fel och man har inte ork till något, knappt ens att le. Det känns som att man vid minsta motstånd bara vill ge upp och man hittar allt fel i vad alla andra gör. Jag hatar denna känslan. Detta är en kväll som man egentligen bara borde gå och lägga sig för att invänta nästa dag.

Jag vet ju inte riktigt vad det är, men vad det än är så börjar jag tvivla på allt när jag har denna känslan. varför valde jag ens att fira min födelsedag? Det är inte så att någon direkt vill komma, jag har ju knapp någon att bjuda. Jag är rädd för min matte, att jag inte kommer att klara den eftersom jag inte fattar ett skit just nu. Det känns bara som att jag är rädd för och tvivlar på exakt allt.

Jag vill bara gråta. Det är allt jag vill.

Jag hatar verkligen detta. Hatar, hatar!

Är det något fel på mig? Är det därför som allt är som de är? Det finns knappt några vänner omkring mig, är jag så tråkig eller svår att hantera? Samtidigt skäms jag. Jag skäms för att jag knappt har några vänner. Jag skäms verkligen. Jag är ensam.


I don’t know why, tonight’s just one of those nights. A night where the anxiety is creeping in the chest, where everything feels wrong and you don’t have energy for anything, not even smiling. It feels like you want to give up when you cross just a little bit of opposition and you just find the flaws of everything others do. I hate this feeling. This is the kind of night where you really should just go straight to bed and await the next day.

I don’t really know what it is, but I also start doubting everything when I have this feeling. Why did I even choose to celebrate my birthday? It’s not like anyone wants to show up, I barely have anyone to invite. I’m afraid that I’m going to fail math class because everything is so damn hard right now. It just feels like I’m scared of and am doubting exactly everything.

I just want to cry. That’s all I want.

I really hate this. Hate, hate!

Is something wrong with me? Is that why everything is the way it is? There’s barely any friends around me, am I so boring or hard to handle? At the same time am I ashamed. I’m ashamed because I barely have any friends. I’m alone.

Kommentera